måndag 11 januari 2016

Vad är viktigast?

Inte nu igen :( Vad är det för fel? Vad är det med mig? Varför blir det så här? Jag ska ju vara på väg att må bättre nu och då ska det inte gå åt motsatt håll :( Jag blir så ledsen. Jag blir så arg. Jag blir så besviken.

Idag har jag sovit hela dagen. Jag var trött klockan två och gick och la mig. Katching! Klarvaken, stressad och på helspänn. Tankarna började snurra och det var lika bra att kliva upp. Vad ska jag göra? Jag orkar inte! Jag vill inte må så här! Jag vill bara må bra! 

Vad beror det här på? Vad har hänt? Jag förstår inte! Jag har några teorier men it doesn't make sense... Jag undrar om jag skulle behöva några fler dagar att bara vara, bara få må dåligt, bara komma tillbaka? Är det på fritiden jag har kört för hårt eller på arbetsträningen? Eller både och? Jag vet inte... Det jag vet är att jag kört för hårt, det märker jag ju... Mina teorier är, som sagt, många. 

Jag trivs så himla bra på arbetsträningen och jag vill så gärna vara kvar där, vilket innebär att jag visar framfötterna. Ja, jag gör mycket för att jag vill, det mesta gör jag för att jag vill, men ibland glömmer jag bort mig själv för att jag vill visa mig duktig, finnas till hands, vara till lags, ställa upp... Håller det på att bränna ut mig igen? Håller jag på att bränna mina resurser igen, för att jag vill för mycket? 

Är det fel att vara helt hemma en vecka? Vad förlorar jag på det? Vad vinner jag på det? Kan mina kollegor "förlåta mig" om jag stannar hemma en vecka? Klarar de sig utan mig? Kommer jag att minska mina chanser att eventuellt få en anställning om jag stannar hemma för att jag håller på att bränna ut mig igen? Tar det längre tid för mig att komma på fötter om jag fortsätter som vanligt? Räcker det med att minska arbetsträningen eller ska jag stanna hemma helt? Kan jag förlora något i min rehabilitering om jag stannar hemma helt? Riskerar jag att inte bli anställd om jag faller tillbaka? 

Vad är viktigast i det här? Jag vet inte? Jag vill ju så gärna vara kvar på min arbetsträningsplats men jag vill ju också må bra och bli bättre och bättre. Jag hör ju hur det låter när jag själv skriver. Jag får helt enkelt bita i det sura äpplet och stanna hemma några dagar till jag mår bättre... Andas och komma tillbaka. Sen får vi se vad som händer... Fan! Jag vill verkligen inte det här :(

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar